Det var en gång en häst. Den var fin en gång. Stark, lojal, trygg. Den bar dig genom stormar, kriser och vårdslösa budgetmål. Men nu ligger den där. Stel. Orörlig. Död. Och vad gör vi? Vi sätter oss upp, sporrar på och hoppas att den ska vakna till liv av bara farten. Kanske köper vi den en ny sadel. Kanske tar vi in en konsult för att se om det går att få den lite mer levande en stund till.
Jag pratar om den så kallade ”Dead horse theory”.
Ge aldrig upp… eller?
Det är lika tragiskt som komiskt: vi håller fast vid strategier, affärsmodeller och arbetssätt som har spelat ut sin roll för länge sedan. Inte för att de fungerar – utan för att de är bekanta. För att vi inte har tid att tänka nytt. För att det har funkat innan. För att det fungerar nästan. Det handlar egentligen inte om att vi inte förstår att det finns andra sätt och att utvecklingen och framtiden erbjuder andra möjligheter, men för att du har ju lagt så mycket kärlek, tid och pengar på just den här hästen. Så om den bara kunde springa liiiite till hade det varit perfekt.
Döda-häst-teorin är en metafor för hur företagandet väldigt ofta ser ut. I både stora och små organisationer ser vi samma typ av beslutsfattande. ”Om vi bara investerar lite mer tid-pengar-personer i det här projektet så kommer det att lyfta”. Beslut som väldigt ofta handlar om individens självförtroende, ego, rädsla att misslyckas, vad andra ska tycka och ibland oförmåga att inse att det är billigare att lägga ner än att fortsätta. Men när ursäkterna kommer oftare än lösningarna tillsammans med kommentarer som ”Vi behöver bara…” eller att ROI:n (return of investment) helt skjutit ut genom taket och bortom all rimlig tvivel står i paritet med förväntad avkastning, då är det dags att samla sig och bringa klarhet i tillvaron:
- Var är hästen? – Vilken del av verksamheten är trög, ineffektiv och full av ursäkter?
- Veterinären – Ta in opartiska ögon för att identifiera möjligheter och potentialen i den identifierade verksamhetsdelen. Risken är att du själv är förblindad av redan nedlagda resurser som skapar falska förhoppningar.
- Begravning – Definitivt sorligt. Men absolut nödvändigt. I organisationen måste man släppa taget om det invanda beteendet för att skapa förutsättningar för förnyelse och förbättring. Begrava en halv häst går inte. Släpp allt och modellera om. Ceremoni är valfritt.
- Nytt transportmedel – Det kan vara ett nytt system, nytt arbetssätt, en förändrad eller helt ny produkt eller tjänst. Troligen en kombination. Det viktiga är att det tar er framåt snabbare, säkrare och åt rätt håll.
Entreprenöriell precision
Nog med metaforer, i klarspråk handlar det om att inte kasta friska pengar efter dåliga, ”the sunc cost fallacy”. Att inse när man befinner sig i en situation där förändring är den enda vägen framåt. För att din produkt når ”end-of-life”, för att du verkar i en bransch där den tekniska utvecklingen är så pass stark att alternativen till teknisk adaption klassas som ren idioti, eller för att du själv inte når de mål som du satt upp. Oavsett hur mycket eller länge du satsat på den befintliga formen av verksamheten.
Idag befinner vi oss i en värld med kraftig teknisk utveckling, där man ska vara nöjd om det med någon form av precision går att göra antaganden 12 månader framåt. Vissa klarar sig bättre än andra från teknikens framfart. Men riskerna att satsa fel och inse det för sent har aldrig varit större med tanke på utvecklingens hastighet. Tidpunkten ”det är för sent”, kommer väldigt mycket fortare nu. Den som klarar sig bäst är troligen den organisation som lär sig att leva i ständig förändring, eller anpassning. Kunna löpande utvärdera sin omvärld, den egna organisationen och människorna i den. Det kräver förståelse, mod och mer ”up-to-date” med nyckeltal och beslutsmässiga underlag.
Entreprenöriell briljans ligger i att förstå när det är dags att tänka nytt, att göra om, att göra annorlunda, eller att lägga ner…
Vem imponerar mest: Entreprenören som aldrig gav upp på sin häst, eller entreprenören som pivoterade, lärde om och vann?
Vi avslutar med ett citat som tillskrivs Albert Einstein: ”Höjden av galenskap är att göra samma sak om och om igen men förvänta sig ett annat resultat”.
/Jerry Fager